Imagine!

Imagine if you were walking in my shoes and suddenly you woke up one day and literally nothing is the same! It happened to me and I can’t barely believe it! I have to pinch my cheek, look at myself in the mirror, drop a tear of happiness and realize that this is my reality, now and forever. My life has had an important task and it was to find the key to recover, when it was actually impossible. But is there really something that is impossible in life?

If you ask me, the answer is simple;
– Obviously not!

From the age of 7, I have been cleansing my internal organs. I learned to think away the pain and the fear by thinking positively. Everyday my dress has been a smile on my lips and the power to enjoy my life despite the circumstances. Already as a child I was convinced that one day I would be healthy, beautiful and strong. And that thought was literally implanted in my soul, that I really thought it was my reality! So if I just keep fighting, I’ll get there – and I did, many many years later! 

So, now I let the new life begin …

xoxo, Annika

Tänk dig om du gick i mina skor och plötsligt en dag så vaknar du och bokstavligen ingenting är detsamma! Det hände mig och jag kan knappt tro att det är sant! Jag måste nypa mig i kinden, titta på mig själv i spegeln, släppa en tår av lycka och inse att det här är min verklighet, nu och för alltid. Mitt liv har haft en viktig uppgift och det var att hitta nyckeln till friskhet, när det egentligen var omöjligt. Men är det verkligen något som är omöjligt i livet?

Om du frågar mig, så är svaret enkelt;
– Uppenbarligen inte!

Från 7 års ålder har jag rensat mina inre organ. Jag lärde mig att tänka bort smärta och rädsla genom att tänka positivt. Varje dag har jag haft ett leende på läpparna och kraften att kunna njuta av mitt liv trots omständigheterna. Redan som barn var jag övertygad om att jag en dag skulle bli frisk, vacker och stark. Och den tanken var bokstavligen inplanterad i min själ, att jag verkligen trodde att det var min verklighet! Så om jag bara fortsätter att kämpa så kommer jag dit – och det gjorde jag, många många år senare! 

Så, nu låter jag det nya livet börja…

Kram Annika

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

4 + nitton =